Det där med att haft världens bästa lektion!

 

Presentation1.

.

.

Alltså.

.

.

Det har rådit triathlon-yra här i Kalmar den här veckan.

I onsdags var det uppladning med mini-tri och det var lite extra härligt att stå i publiken och hejja

för både Han och ett par av mina fantastiska vänner var med och kämpade

och passerade mållinjen på imponerade tider.

Så. Jäkla. Grymma.

En annan blir ju andfådd av att bara stå bredvid och hejja och klappa liksom.

Humhumhum…….

.

Å så igår.

Ironman-dagen.

Dagen då halva staden ställt klockorna klockan 06.55 på sin lediga lördagmorgon

och står och hejjar på någon när och kär, eller någon av de andra tappra deltagarna 

från de 48 andra olika länderna som anmält sig till världens tuffaste lopp.

.

Jag och underbaringarna har så klart stått längst med stadens gator och hejjat, hurrat, peppat och high-fiveat

för kung och fosterland och

hållt tummarna att de orkar hålla ut hela vägen.

Att de ska få höra ”You are now an Ironman!”

.

Å då slår det mig plötsligt, mitt på gatan där vi bor, till ljudet av hejjarop och så fantastiskt mycket kärlek, 

att det är det här som egentligen är det fina med sådana här omfattande arrangemang.

Att jag kan stå där, med de två i världen som betyder mest för mig och som jag vill fostra till att bli empatiska, kärleksfulla och goda medmänniskor och förmedla att det viktigaste i livet är att aldrig ge upp.

Att man kämpar, kämpar, kämpar för att nå dit man vill.

Att man klarar i princip vad som helst med stöd från andra

 trots att det ibland är så jobbigt att man måste stanna upp och kanske behöver be om hjälp och stöd.

Så att man orkar kämpa på ett tag till.

Att. Aldrig. Ge. Upp.

.

Men.

.

 Ännu mer viktigt.

Att jag som mamma liksom där och då kan ha världens mest tydliga lektion  för mina barn,

att man alltid ska finnas där för dem som behöver det.

Oberoende av ålder, nationalitet eller kön.

Att man alltid ska finnas där och stötta, hejja och ge lite extra kärlek till de som behöver.

I vått och torrt. Genom regn och rusk.

Genom Ironman och genom livet.

.

Å det hela blir då så fint.

Så fantastiskt otroligt fint att höra Stora säga;

”Mamma, mamma han behöver extra stöd nu!!

och pekar på en man som kunde varit en äldre version av min far och som nästan gående på stumma ben som med all säkerhet skriker

stanna, stanna, jag orkar inte mer” .

Å då börjar vi alla tre hejja lite extra.

Vi ropar ”Bravo-Bravo” när vi ser nummerlappen som säger att mannen kommer från Italien

och som tydligt visar spår av de 3,8 km simning, 18 mil cykling och de snart 4,2 milen löpning

som snart passerat hans kämpande kropp och psyke.

Å vi ler av allt hjärtat förmår och klappar våra händer. 

 När mannen varvar längst ner på Södra Långgatan och bara minuter efter passerar oss igen, fäster han blicken på Stora och nickar.

Jag ser att det är i princip det som hans kropp förmår att smala ihop sig till, genom alla tunga steg.

Inga ord. Inget leende.

Men han nickar.

.

Å det är då jag vet.

Att budskapet liksom gick fram.

För sekunderna efter, när Stora fortfarande har blicken fäst på den okända italienarens svettiga aningen kutade och stela rygg säger han;

” – Mamma! Jag tror att han orkar ett tag till nu.”

.

Så.

.

Tack Ironman. Tack Kalmar.

 

För att ni gav mig tillfället att ge mina underbaringar världens bästa lektion i

hur vi får världen att bli lite bättre genom att finnas där när någon behöver en som bäst.

Tack av hela mitt hjärta.

Tack!

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

.

.

Pssssssssst…….. Jag är stolt kusin till Sammy (på bilderna) som även han kan titulera sig ”Ironman”.

Stolt som bara den!!!!

Det där med att göra plats!

  IMG_3474-2 IMG_3475-2 IMG_3476-2

 IMG_3477-2 IMG_3486-2

Matta (Lagerhaus), krona (Färg Form)

 

.

.

Alltså.

.

Sedan vi flyttade in till lägenheten för ca ett och ett halvt år sedan (vart tar tiden vägen?!?!) har det lilla klappbordet varit perfekt för oss tre

(så HÄR såg det ut innan).

Dessutom perfekt att bara klaffa ut när det kommer folk över på besök och lagom stort för mig de veckor jag varit utan barnen.

.

Men.

.

Tiderna förändras.

Vi är ju vi tre hela tiden nu och dessutom är det skönt att slippa fälla ut och fälla in bordet när vi ibland äter fyra vid bordet.

.

Så.

.

Jag snurrade på mattan och klaffade ut bordet helt och tadaaaaaa finns det plats för fyra jämt.

.

En liten förändring men med stor betydelse.

Banne mig.

.

KRAM

.

// Inredningsfrun 

 

Det där med dubbelt upp!

013 018 008

027 033

035

.

.

.

Alltså.

.

Det slår mig,

när de springer så att håret fladdrar i den aningen svala augustivinden över deras nya skolgårdar,

att de har blivit så fasligt stora så fasligt snabbt.

Mina underbarigar.

Mina allt.

.

Denna veckan skolas Lilla in på sin nya förskola och Stora acklimatiserar sig till sin nya skola som jag skolade in honom på i maj.

Å trots allt, dessa små har gått igenom det sista ett och ett halvt åren, står de nu stadigt.

Återigen med pigga, små grönblåa ögon som lyser av bus och nyfikenhet.

.

Här hos mig.

.

Å jag är evigt tacksam över att de har kommit ut på andra sidan av den här separationen, dock något tilltuffsade,

men ändå trygga och lugna.

Å jag tackar min lyckliga stjärna att det är jag som får ha dem hos mig.

All. Tid.

Att det är jag som alltid finns där exakt och precis när de behöver mig att torka tårar, hämta fotbollskor som glömts kvar,

hålla handen när de ska få stick i armen hos doktor och att det är för mig de berättar varför de egentligen har ont i magen.

Och.

Att det är jag som kommer att uppfostra dem till att bli självständiga och kloka pojkar som en dag kommer att stå på egna ben.

.

Så.

 

Idag ger alla Er andra  frigående föräldrar dagens största kram.

För.

Det är alltid vi som alltid bara behöver en stol till alla utvecklingssamtal och färäldramöten utan att för den skull känna oss ensamma.

Det är alltid vi som måste ha dubbelt så mycket tålamod.

Det är vi som behöver dubbelt så mycket vardagsstrategier.

Det är vi som behöver få in dubbelt så mycket viktiga tider och saker i kalendern och dubbelt så många armar att torka med i maginfluensatider.

Men.

Av allt detta blir vi dubbelt så starka, dubbelt så tålmodiga,

dubbelt så ödmjuka inför den livsuppgift vi blivit välsignade med när det kommer till den ynnenst det är att få vara med våra barn.

Å det.

Det är dubbeltdubbeltdubbelt upp så mycket lycka och kärlek tillbaka.

.

Aaaamen.

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

.

.

Psssssst…… Kollar igenom sommarens bilder och minns tillbaka på denna ljumma sommarkväll på altanen hos en av mina äldsta bästa vänner

och till dofterna av rökt lax och sommarregn och bubblet som blev sommarens favorit.

Ljuvliga, ljumma sommarkväll!

Det där med att kasta in en favorit i repris!

 

 

001

002 007 (2) 012 (2) 013 (2)

 

.

.

Alltså.

.

Det var en riktig bakdag igår.

Ni vet en sådan där dag som man nästan längtar efter när solen och värmen hållt i sig ett bra tag och man är sugen på en inne-mysar-dag när regnet smattrar mot fönsterblecken.

En dag för plock, städning och bakning.

En riktig bakdag!

.

Iallafall.

 

Ni som hängt här hos mig ett tag vet att jag är en riktig sucker för paj och jag har med året

kommit fram till mitt eget ultimatat pajrecept där innehållet kan varieras efter humör och årstid men där det knäckiga pajskalet alltid är huvudperson och kronan på verket.

Så att säga.

Å ni vet ju även att jag ju alltid slänger ner saker på en höft och att inga recept är någonsin exakta för mig

så detta receptet är en efterkonstruktion.

Som vanligt.

.

Jag har lagt ut recpetet många gånger förr.

Men det var banne mig på tiden att jag lägger ut det igen.

Favorit i repris.

Varseeegooouda!!

.

.

Inredningsfruns knäckiga fruktpaj

.

Frukt efter smak

(igår tog jag hallon/persika och äpple/kanel/kardemumma)

3 dl vetemjöl

1 dl havregryn

1,5-2 dl socker

1,5 tsk bakpulver

2,5 msk vanijsocker

225 gr smör (inget margarintjafs här inte. Äkta smör ska det va!)

.

How to do it;

Sätt ugnen på 225 grader.

Smält smöret i en kastrull.

Lägg frukten i pajformen

(om det är frusna bär du använder så strö lite potatismjöl över så att det inte blir så vattningt)

och strö över lite av sockret.

Blanda mjöl, havregryn och bakpulver i en bunke för sig.

När smöret smält häll ner socker och vaniljsocker i det varma smöret.

Blanda till sist ner mjölbladningen i smöret.

Ta bara lite i taget för degen ska blir lite så där skönt lagom.

Inte för lös (blanda då i mer mjöl) och inte för hård.

Man ska kunna plocka upp små klumpar för det är liksom det som för att pajtäcket blir lite kakigt och knäckigt.

Fördela pajdegen med nyporna över frukten.

Platta INTE till den utan den ska var lite härligt slavrigt

och frukten får gärna sticka upp lite mellan gottisblandingen.

Skjuts in i ugnen (ca 20 min) tills täcket blivit gyllenbrunt.

.

Ring en fin vän och slå på en kanna kaffe så blir denna paj alltid en succé.

.

Ät och njut!
.

KRAM

.

// Inredningsfrun

.

.

Pssssssssst….. När jag gör äppelpaj blandar jag alltid kanel, stött kardemumma och socker

och blandar runt äpplena.

Var inte rädd för att ta ganska mycket kanel men dock inte lika mycket kardemumma.

Bara ett litet tips :)

 

 

 

Det där med semestersjukan!

032 039

 089 093 096 099 107 108

.

.

Alltså.

.

Jag får titta en extra gång i kalendern för att veta vilken dag det är.

Ni vet den där semestersjukan som slår till varje år.

När man liksom inte vet vad som är fram eller bak på tiden, dagarna eller veckorna.

Jag har för tusan knappt märkt att vi gått in i augusti månad.

.

Jag antar.

.

Att det är bästa betyget på att vi har det lite bättre på semestern.

Jag och underbaringarna.

Å alla andra som berikar, förgyller och gör mitt liv lite mer intressant att leva.

.

Har så mycket som jag behöver skriva av mig.

Har så mycket tankar och funderingar som jag vill dela med er här.

Ni har alltid så kloka saker att skriva tillbaka.

.

Men.

.

Just nu.

Har jag bara semester!

.

Tjohooooooo!!

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

.

.

Pssssssssst….. Bilderna ovan fotade jag hemma hos underbara underbara Lotta när jag och

kidsen var å hälsade på förra veckan.

Ett toooo-die-for hem.

Eller vad säger Ni?!?

 

Det där med vänskap!

  034 075 076

081

080

.

.

Alltså.

.

Det är fint det där med vänskap.

Vilken vänskap det än må vara.

Nyvunnen vänskap eller vänskap med lika många år på nacken som födelseår.

.

Å det värmer alltid mitt mama-hjärta när mina underbaringar hittar någon som de gillar lite extra.

.

Tja.

.

Jag behöver ju inte säga mer ä så för en bild säger mer än tusen ord :)

(å då kan jag säga att bilderna togs vid olika tillfällen utspridda under dagen. En ängels tålamod har han, Lottas fina Philip)

.

Nu, morgonbestyr. Snart, frulle på stranden.

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

Det där med sommarlunk!

 071

008 018 021 058

.

.

Alltså.

.

Vi infinner oss i något flummigt och skönt semesterlunk just nu.

Jag och underbaringarna.

Vi lägger oss alldeles för sent om de härligt varma kvällarna och vaknar när kroppen har har fått tillräckligt med sömn om morgnarna.

Inga tider att passa. Inga väckarklockor.

.

Semesterlunk.

Är det inte bästa lunket så säg?!?!

:)

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

.

.

Psssssssssssst……. TACK Lotta för två mysig dagar hos dig och din fina familj.

Det kommer i leva på länge!!!

<3

Det där med att snart ha ordningen återställd!

013 017 014 015 016

.

.

Alltså.

.

Om bara några minuter styr jag kosan norr ut för att möta upp barnen Halvvägs.

Å det fullständigt spritter i kroppen och hjärtat av längtan.

Som jag saknat.

Som jag längtat.

Å snart är de i min famn igen.

Ordingen återställd.

Hjärtat helt.

Igen.

Bästa!!!

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

.

.

Psssssssssst… Å runt lunchtid idag får jag och mina underbaringar krama och mysa

med världens goaste Lotta och hennes familj

Tänk.

Vad fina människor jag har fått möjjlighet att lära känna genom bloggen.

Evigt.Tacksam. Är. Jag.

Snart ses vi Lotta.

Tjohooooooo!!!

Det där med att ta det piano!

001 007 008 003 006002

Solglasögon och sollotion (Le Specs) finns hos Modesto.

.

.

Alltså.

.

Det börjar närma sig semester nu för min del.

Å kroppen men framförallt hjärnan har liksom börjat ställa in sig på

att ta det lite piano tre veckor framöver.

Jag och underbaringarna ska bara mysa och åka runt i skruttbilen (som vi kallar den) dit lusten styr och ta dagen som den kommer.

Inget direkt inbokat och inte en massa måstenmåsten.

Bara ta det piano.

Precis som det ska va på semestern :).

.

Den bästa av torsdagar önskar jag er alla goa.

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

Det där med mellan Halvvägs och Hem!

 026

005

 

031 035 012021

.

.

Alltså.

.

Det har redan gått en vecka sedan jag, för första gången av många hundra gånger framåt,

lämnade mina underbaringar halvvägs.

Halvvägs till deras fram-å-tillbaka-liv.

Väldigt abstrak och aningen sträv känsla, vill jag lova.

Att lämna det mest dyrbara i mitt liv på en parkering halvvägs till någonstans.

En blandning av sorg och dåligt samvete.

En blandning mellan dröm och verklighet.

.

Å när jag sedan vänder kurs tillbaka hem igen

och tystnaden från den nu tomma baksätet gör sig påmind, kommer allt och alla känslor,

som jag febrilt försöker att köra ifrån,

ikapp mig.

.

Å det känns som tusen elefanter som står på bröstkorgen.

Å lika många på insidan som i panik försöker bryta sig ur den.
Som att andas tusen gånger på en enda sekund och som att hålla andan i tusen år samtidigt.
Som att färdas i ljuset hastighet men ändå stå helt stilla i tid och rum.
Exakt så.

Känns det.

.

I en parkeringsficka.
Någonstans mellan Halvvägs och Hem.
.
KRAM
.
// Inredningsfrun