Det där med anti-tillståndet!

062

051  065075

Fina Ni.

Idag tar jag bladet från tungan och har också orken att försöka förklara mitt blogguppehåll.

För.

Jag mår bättre idag.

Mycket bättre.

Jag lovar Er att berätta mer om just detta, att blir bättre, vid senare tillfälle.

.

Texten nedan, som du snart ska få ta del, av skrev jag i mitten av juni när jag fortfarande inte hade accepterat

att det liksom bara är att gilla läget

när kroppens funktioner slutar att fungera och går på alarm mest hela tiden.

Det gör fortfarande ont att läsa igenom mina egna ord för jag har fortfarande mycket kvar att bearbeta.

Å anledningen till att jag publicerar denna text nu och inte då när jag var ”mitt uppe i allt” är

att jag är levande bevis på

att om mitt huvud och tankar har gjort mig sjuk

så kan banne mig mitt huvud och rätt tankar göra mig frisk igen.

Amen!

♥♥♥♥♥

Juni  -16

.

” Jag tänker inte börja med att be om ursäkt för min frånvaro.

För det vore urbota dumt att be om ursäkt för livet kom emellan.

Däremot känner jag att Ni fina, fina medmänniskor

 är värda en förklaring.

.

Men.

.

Hur förklarar jag ett anti-tillstånd?

Hur ska jag få fingrarna att dansa över datorns tangenter

så att det hjärta och kropp känner, kommer ut på ett sätt som gör

att ni kan förstå detta vakuum av känslor

som förkroppsligats och gjort min kropp sjuk.

.

Så.

.

Jag vet inte riktig vart jag ska börja.

Dels för att tankarna inte lyder mig för tillfället

och trycket över bröstet gör sig påmint när huvudet går på högvarv.

Jag lever, jag andas, på jorden jag står.

I ansiktet framtid att vänta, i ryggen upplevda år.

Som nyfödd,och alldeles för gammal på en och samma gång,

som att livet tog sin första och sista ton på en het ny men helt samtidigt välbekant sång.

I nuet, i nuet säger hjärnan som ett mantra utan slut.

För jag har kört för fort, för länge och till slut måste allting ut.

Jag gråter, skriker och sover om vartannat.

Så det är inte ditt fel om jag gått förbi dig på gatan, men inte stannat.

För jag undviker, går omvägar och försöker hålla ihop mig så gott det går.

För hjärtat är avigt och kroppen ett enda stort öppet sår.

Avgrundsilskan och gråten är befriande skön,

det är i det mörka kalla anti-tillståndet jag ber min stilla bön.

Jag lovar, jag lovar att sluta behaga.

Jag lovar, jag lovar att mina tankar laga.

För det finns bara en av mig och jag är fullt tillräcklig precis som jag är.

Min drog har varit ja:et och att finnas för allt och alla, tills min kropp mig knappt inte längre bär.

Att nu vara avtrubbad, när jag alltid har varit så full av liv och kraft,

att  enbart i ruset få känna mig som mig själv igen, trots att jag enorm livsglädje alltid haft.

Det paradoxala i att att känna för mycket, att känna för lite, att känna just ingenting alls

när livet runt omkring fortsätter som en otaktad vals.

Jag trevar, snavar och och famlar i ett sammelsurium av igår, idag och allt däremellan

och konstaterar att jag tillåtit att varit just bara mig själv, alldeles för sällan.

I ett anti-tillstånd men ändå fullt medveten om nuet jag är,

som det fallna träd i ett buskage av förståelse och ”du vet att vi finns här”.

Du ser mig på gatan och tänker att hon ser ju precis ut som förr.

Å jag ler för att jag inte orkar med en massa frågor

bakom min igenbommade mentala järndörr.

Å du, min vän, kan inte se när ”det” kommer som från ingenstans

alla tankar, känslor som krampar som en järnklo om hjärtat, som just då inte har en chans.

Du ser kanske bara att jag zoomar ut och förmodligen inte ser och lyssnar på dig.

Men snälla du, ta det inte personligt, för jag gör det jag gör, för att kunna hålla ihop mig.

En dag, min vän, kommer jag kanske kunna förklara bättre om detta anti-tillstånd med dagar som kommer och går,

men tills dess tänker jag inte be om ursäkt

för jag hoppas att du förstår.”

♥♥♥♥♥

TACK för varma ord, mail och omtanke, i tystnad, i livet och på här bloggen.

Det gör skillnad för mig!

KRAM

// Inredningsfrun

 

 

Det där med att flytta ihop!

 008004-2 014-2 019 025-2 047 049 059-2 070-2

.

Alltså.

.

Jag har så mycket som jag vill berätta för er.

Dels kring omständigheterna kring mitt förra inlägg

och få förklara för er hur livet fortsätter trots att

man stundtals ligger som ett kolli i ett buskage.

Var sak har sin tid och jag kommer öppna upp mitt hjärta,

som alltid för Er,

mina fina.

.

Men.

.

Tills dess vill jag bara delge er att Alltid har flyttat in till mig och underbaringarna

efter en tids tjatande från sistnämnda små troll.

”Det är ju jättejobbigt för honom att åka fram å tillbaka hela tiden ju mamma.

Å han kan ju få bo här vi har ju jäääättemycket plats…”

Tja, ni förstår.

Jag behövde inte ens ta någon diskussion.

Två små, ville att tre skulle bli fyra.

Simple as that.

.

Så.

.

Idag kan ni gå in och kolla på Alltids lägenhet som nu finns på Hemnet

och dela gärna med vänner och bekanta

om ni har någon som är sugna på en riktig pärla med stans bästa utsikt över Kalmarsundsparken och slottet.

Köp Alltids lya HÄR.

.

Jag lovar att höra av mig snart igen.

Saknar att få dela mina tankar, funderingar med Er.

KRAM

// Inredningsfrun

.

.

Psssssssssssssssss…… Frågor kring lägenheten tar ni med

mäklaren.

Det där med trädet!

015-2 014 018-2

.

.

Jag var ute på morgonpromenad idag.

Nordanvinden blåste stora vita gäss över Kalmarsund och hade det funnits ett endaste litet moln

hade de farit fort, fort över himlen.

Blåsten känns skön mot ansiktet och fyller mina lungor med välbehövligt syre.

Jag blickar ut över Kalmarsundsparkens grönskande vidder och låter blicken vandra.

Mina ögon fastnar på det stora, välvuxna pilträdet med sin gröna ståtliga trädkrona, vars långa grenar vajar mjukt över det låga buskaget nedanför,

och det får mig att tänka på en mors trygga armar som omfamnar och skyddar

 klängande barn längst hennes ben.

Tätt, tätt inunder skyddas buskarna av pilträdet grenar från Moder Jords alla väderomslag

och prövningar.

Naturen är sannerligen god och vacker!

.

Plötsligt hör jag ett knak.

Jag hör grenar som bryts och kastar en hastig blick mot det stora pilträdet.

 Det faller.

Ett stillsamt fall.

Det täta buskaget tar emot trädet utan ett ljud.

Ett förbipasserande par stannar till och ser lika förvånade ut som jag.

Vad hände? Stod inte trädet just upp, med kronverket mot himlen? Såg friskt och starkt ut?

Trädet bara ligger där.

Som att det gett upp.

Inte ens hade ork att falla ihop med ett brak.

Det bara föll.

Jag tänker att buskarna nog måste blivit förvånade.

Att trädet gav upp.

Iallafall de buskar som stått och beskådat trädet på lite längre håll,

som bara sett det gröna och friska och som låtit sig smekas, tröstas och skyddas av pilträdets långa grenar.

Jag tänker att de buskar som stod närmst trädet stam måste ha sett,

men kanske inte förstått.

Att ohyra som ätit på stammen år efter år till slut tar sig innanför den hårda barken och börja gnaga i trädets inre.

Förstör insidan,

hittar sin väg ut till grenarna och till slut till rotsystemet.

Å det är ju det som är så svårt att se.

Hur ett stort, starkt grönskande pilträd klarar av vädrets prövningar på utsidan

medans ohyra äter upp insidan.

Ett träd klagar inte.

Speciellt inte om det vuxit sig stort och starkt

för att den tror sig ha en uppgift i livet att skydda alla buskarna runt om kring den.

Alltid finnas där, aldrig svika.

Matar systemet med buskarnas tacksamhet

så att det orkar växa lite till, bli ännu starkare.

Tänker bort ohyran och istället blickar ut över allt det vackra som finns runtomkring.

Inte konstigt att trädet till slut gav upp

och föll ihop.

.

Jag tänker att jag ska ringa kommunen och berätta att ett träd har fallit

så att ingen gör sig illa och kommer till skada.

.

Men.

.

Jag sätter som i mantra en fot framför den andra och fortsätter min stilla promenad

invid ett blåsigt Kalmarsund och låter lungnorna fyllas av välbehövligt syre.

.

För.

.

Likt trädet har jag fallit

och orkar just nu inget mer.

.

Det där med att livet gör sig påmind!

020 026-2 027-2

.

.

Alltså.

.

Livet gör sig påmind på precis alla sätt just nu.

Genom vinden (hej pollenchock), genom solen (hej efterlängtad värme) och genom årets första

lat-dag på bryggan (hej välbehövlig vila).

.

Å jag vet inte,

men allt blir alltid en smula lättare så fort man slipper bylsa på sig en massa kläder.

Å känslan av att ha den bästa tiden framför sig slår mig med häpnad varje år.

Jag blir liksom uppfylld av årstidsskiftningarnas storhet i allmänhet

men framför allt livets skiftningar i synnerhet.

.

För.

Som sagt.

.

Livet gör sig påmind på precis alla sätt just nu.

Å jag kan knappt bärga mig inför vad som komma skall.

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

 

Det där med Intermezzo!

010-2012-3

002-3018-2

Favoritspray för mjuka och hållbara lockar.

019-2

Jag använder ofta torrschampoo när jag sätter i extension.
016-2
013-2006

Hårexperterna på Intermezzo sätter i mitt Rapunzel-hår.

.

.

Alltså.

.

Jag vet.

Jag har svårt att bestämma mig.

Från långt, till kort och från kort till långt igen.

Å så kort och tja.. nu är det långt igen.

Å eftersom det faktiskt är ett litet kostsamt nöje att vara så här ambivalent deluxe som jag är,

har jag nu fått tummen ur och provat tejp-extensions.

Fördelen med att tejpa fast extensions är att jag inte sliter ut det med rötterna så fort de börjar klia

och dessutom kan återanvända det när det är dags att sätta om.

En ny favorit i Rapunzel-familjen.

.

Å nu under maj månad erbjuder Intermezzo-butikerna

hela

25% vid köp av Rapunzels löshår

vid isättning hos någon av Intermezzos salonger.

Hur bra!?! 

Perfekt nu till skolavslutningstider och sommarfesten.

.

Så.

.

Lite hej-långt-hår igen på den, kan ju jag tycka :D!

Eller vad säger Ni?!?

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

unnamed

Det där med godis!

033-2

 

019036-2

Ny favvis på mascara-fronten

021

När man har svårt att bestämma sig för färg, så tar man många –

Lipstick kit.

034-3020-2032-2

Feelgoodisar till fejjan och barret (Nordicfeel)

.

.

Alltså.

.

Ni som hängt här inne hos mig ett tag, vet ju att jag först för bara ett par år sedan började ta hand om min fejja.

Efter att i princip misshandlat hy i hela mitt liv (handtvål och Hellosansalva till ansiktet)

var det liksom dags att börja vara lite snäll.

Å det gäller så klart barret också.

Hår behöver också kärlek, har jag förstått.

.

Nåväl.

.

Nu kan jag liksom inte få nog av godis till hår och ansikte.

Smink däremot är jag fortfarande en aningen novis på, men börjar hitta mina favoriter även där.

Å min senaste lilla must-have är ögonbryns-kladdet (ja vad tusan säger man nu kallar det)

Pro Brown Pomade från Freedom .

Ger en naturlig färg och mjukt intryck

och håller genom både dag som natt.

Looove it!

Å när det kommer till att vara bra dag som natt är Beauty Flash Balm från

Clarins, som jag växelanvänder

både som återfuktare under natten och som extra fukt och lyster under dags make-upen,

Hur bra som helst!

Å sedan har jag utvecklad en nästan osund relation till

Body Splashen från Marie Serneholt.

Fräsch och med en doft som håller men inte tränger sig på.

Just looove it!

.

Tja.

.

Det var lite tips på feelgoodisar till  fejjan och barret.

Enjoy!

.

Nu, söndagssoffmys med Alltid. Snart, somna i Alltids knä.

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

Det där med att fått gungstols-minnen!

 002 077

075-2

En förbipasserande man kände sig busig och smög in sig i bilden :).

IMG_1736

Soluppgången vi möttes av varje morgon från hotellfönstret – magisk!

248

Inget N.Y utan the Naked Cowboy…..

246

…… eller Spiderman…..

056

…… eller en äkta Tom Cruise-Coctail-look-a-like-bartender……

232

……. eller live-TV-show-sändning mitt på gatan…..

244

…… eller ridande poliser på Time Square…….

090 097 171   234138 236    IMG_1754 IMG_1741

.

.

Alltså.

.

Nu har orden landat en smula och känslorna lika så.

Ibland måste saker och ting bara få trilla på plats i mage, tanke och hjärta,

för att de ska kunna komma ut på rätt sätt och ge upplevelsen rättvisa.

.

Men.

.

När det kommer till New York kan inga ord i världen ge denna stad rättvisa.

Den. Måste. Upplevas.

Å där finns det inte så mycket övrigt att tillägga.

.

Som jag skrev tidigare hade jag en aningen kluven känsla över att besöka staden.

Tanken om dess storhet och vad som hänt där

gör att man ändå blir en smula ödmjuk inför hur föränderligt livet kan vara.

Utan förvarning.

.

Iallafall.

.

Det som förvånade mig mest och som jag inte i förväg hade någon egentligen uppfattning om

var hur fantastisk trevliga och tillmötesgående alla människor  (jag/vi mötte) är.

Jämfört med andra storstäder jag besökt

är klimatet mellan människor mycket mer öppet och vänligt.

Människor säger ”hey” och ”good morning girls”, smyger sig in i gruppbilder när man turistar på stan,

 skämtar och skrattar och bjuder på sig själva

och framför allt möter de ens blick när man möts på gatorna.

Å det ger känslan av att man liksom räknas på något oförklarlligt flummigt sätt.

Det känns personligt.

Jag, bara en liten, liten människa,

i en stor, stor stad

och ändå finns jag.

Jag är någon.

Bara genom ett liten ”hey” och ”excuse me, are you all right?!?”

.

För mig la liksom hela den här öppenheten och vänligheten

en mjuk slöja över hela vistelsen och resan till N.Y.

Jag kände mig aldrig rädd eller liten.

Snarare som att jag kommit hem och kan vara precis den jag är.

Känslan är svår att förklara.

Men alla som någon gång gått i vår vackra kungliga huvudstad här i Sverige, förstår vad jag menar.

Folk har bara tid för sig själva, blicken stadigt riktad framåt och tvi valen om någon random säger

”ha en riktig härlig dag” när man möter dem på gatan.

New York är den totala kontrasten till detta, upplevde jag.

.

Så.

.

Jag älskar att bli överraskad.

Att kunna bredda mitt synsätt och därmed också kunna se på saker och ting annorlunda.

Å det, sannerligen,

gjorde N.Y med mig.

Att vi sedan hade sommarvärme samtidigt som körsbärsträden stod i full blom

och våren var som när den är så där i görningen,

gjorde ju inte helhetsupplevelsen sämre.

Inte heller gänget av goa tjejer som jag fick äran att dela alla upplevelser med.

Eller shoppingen, eller den goda maten, eller alla dofter och ljud….

Tja,,,, ni är med mig.

Summa summarum är

att jag kommit hem till Sverige igen

fattig som en kyrkråtta och tom plånbok

men ett hjärta och själ fyllt av minnen och kärlek

och massor av fina minnen att se tillbaka till

när jag en dag sitter på hemmet i min gungstol.

Bästa!!

😀

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

.

.

Psssssssssssst…….  Jag lovar att berätta lite mer om de olika stadsdelarna och upplevelserna

vi hann med att se.

Så.

Lite fortsättning på N.Y inom kort .

Det där med att det känns som en evighet!

048
054-2

046049 050-2 065-2
Klänning (Country dreams), trenchcoat (Cubus) stövlett och clutch (Modesto)

.

.

Alltså.

.

Jag vet.

Det var inte igår direkt jag uppdaterade bloggen och

mentalt känns det faktiskt som en halv evighet sedan jag var här inne.

.

Men.

.

Min nya kärlek kom emellan.

New York.

Städerna stad.

Ja, herreminlillage!!

Kan inte riktigt samla och få ut alla känslor som den staden förde med sig.

.

Men.

.

Det var lite som känslan av att komma hem, för mig.

Låter månne en smula flummigt,

men det var precis så jag kände.

.

Så.

.

Jag lovar att ge en mer utförlig beskrivning av vad vi hittat på där borta i väst

och vad som satte det var som satte sina spår.

Tills dess bjuder jag på en liten catwalk från Manhattan

där man möter de mest…. humhum……originella och udda människor.

Kanske inte så konstigt att en konstig som jag passade in som fisken i vatten :D.

.

KRAM

// Inredningsfrun

.

.

Pssssssssssst…… Sötaste klänningen med fickor, som passar både som uppklädd till heels och trenchcoat

som till ett par ballerina eller Converse

kommer från Country Dreams.

 

Det där med att kunna checka av på sin bucket list!

005-4 012-2006 013-2007-2
034-4023-2 015 037-2
039

.

.

Alltså.

.

Kan inte riktigt fatta att jag snart, snart, snart kan stryka en sak från min bucket list.

Vet egentligen inte varför det inte blivit av att jag åkt dit tidigare men jag antar att livet kom emellan.

Jag pratar så klart om New York.

Städernas stad och att jag äntligen ska åka dit.

Å jag känner mig både förväntansfull och en smula ödmjuk inför stadens storhet.

Inför alla människor, allt som finns och allt som hänt där.

.

Jag känner mig som en sjuåring som för första gången ska iväg på sommarlovsläger.

Ni vet den där skräckblandade förtjusningen kombinerat med ovissheten över att inte riktigt kunna förutse vad som väntar,

vilka känslor resan för med sig och att känna sig både stor och liten på en och samma gång.

Å så lite nyfikenhet deluxe och äntligen-äntligen ovanpå det.

Tja.

Ni förstår.

Resfeelingen har intagit mitt sinne och lekamen.

And I looooove it!

Tjohooooooooo!!!

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

Det där med att haft en super-helg!

004-4

022006-2

008-2
016-2 021-2

.

.

Alltså.

.

Detta var helgen som försvann och slutade innan den hann börja.

Tja,

det klassiska helg-syndromet ni vet,

som inträffar när man alldeles för mycket roligt i livet

som ska klämmas in på två dagar

och som trots hostigt förkylda barn

blev fantastisk ändå.

.

Iallafall.

.

Vad vi ändå har hunnit med här hemma

är att vi haft ett gäng dinosaurie-entusiaster på fem-års-kalas

vilket blev en blandning av skratt, kletiga fingrar och bus som bara femåringar kan leverera.

Ljuvligt!

.

Å idag har jag haft förmånen att fått följa med en av mina fina vänner

att prova ut bröllopsklänning och alliansring.

En härlig uppgift som känns lite extra rolig

då jag dessutom fått äran att fotografera hennes bröllopet.

Ljuuuuvligt – igen!!!

.

Så.

.

Tja.

Detta var helgen som försvann

på precis alla de bästa sätten.

Å nästa vecka är New York-vecka för min del.

Nästan så jag blir lite avundsjuk på mig själv

😀

Tjohoooooooooo!!!!

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

  • Inredningsfrun

    Välkommen till mig. Det är jag som är Inredningsfrun! Här kommer du att kunna läsa om inredning, bakning, mat, kids och mode. Det vill säga allt annat som jag tycker är ljuvligt i livet. Feelgood deluxe med extra allt :). Så slå på en kanna kaffe, luta dig tillbaka och välkommen till min lilla blogg!!! .


  • Senaste inläggen

  • Senaste kommentarer