Det där med anti-tillståndet!

062

051  065075

Fina Ni.

Idag tar jag bladet från tungan och har också orken att försöka förklara mitt blogguppehåll.

För.

Jag mår bättre idag.

Mycket bättre.

Jag lovar Er att berätta mer om just detta, att blir bättre, vid senare tillfälle.

.

Texten nedan, som du snart ska få ta del, av skrev jag i mitten av juni när jag fortfarande inte hade accepterat

att det liksom bara är att gilla läget

när kroppens funktioner slutar att fungera och går på alarm mest hela tiden.

Det gör fortfarande ont att läsa igenom mina egna ord för jag har fortfarande mycket kvar att bearbeta.

Å anledningen till att jag publicerar denna text nu och inte då när jag var “mitt uppe i allt” är

att jag är levande bevis på

att om mitt huvud och tankar har gjort mig sjuk

så kan banne mig mitt huvud och rätt tankar göra mig frisk igen.

Amen!

♥♥♥♥♥

Juni  -16

.

” Jag tänker inte börja med att be om ursäkt för min frånvaro.

För det vore urbota dumt att be om ursäkt för livet kom emellan.

Däremot känner jag att Ni fina, fina medmänniskor

 är värda en förklaring.

.

Men.

.

Hur förklarar jag ett anti-tillstånd?

Hur ska jag få fingrarna att dansa över datorns tangenter

så att det hjärta och kropp känner, kommer ut på ett sätt som gör

att ni kan förstå detta vakuum av känslor

som förkroppsligats och gjort min kropp sjuk.

.

Så.

.

Jag vet inte riktig vart jag ska börja.

Dels för att tankarna inte lyder mig för tillfället

och trycket över bröstet gör sig påmint när huvudet går på högvarv.

Jag lever, jag andas, på jorden jag står.

I ansiktet framtid att vänta, i ryggen upplevda år.

Som nyfödd,och alldeles för gammal på en och samma gång,

som att livet tog sin första och sista ton på en helt ny men helt samtidigt välbekant sång.

I nuet, i nuet säger hjärnan som ett mantra utan slut.

För jag har kört för fort, för länge och till slut måste allting ut.

Jag gråter, skriker och sover om vartannat.

Så det är inte ditt fel om jag gått förbi dig på gatan, men inte stannat.

För jag undviker, går omvägar och försöker hålla ihop mig så gott det går.

För hjärtat är avigt och kroppen ett enda stort öppet sår.

Avgrundsilskan och gråten är befriande skön,

det är i det mörka kalla anti-tillståndet jag ber min stilla bön.

Jag lovar, jag lovar att sluta behaga.

Jag lovar, jag lovar att mina tankar laga.

För det finns bara en av mig och jag är fullt tillräcklig precis som jag är.

Min drog har varit ja:et och att finnas för allt och alla, tills min kropp mig knappt inte längre bär.

Att nu vara avtrubbad, när jag alltid har varit så full av liv och kraft,

att  enbart i ruset få känna mig som mig själv igen, trots att jag enorm livsglädje alltid haft.

Det paradoxala i att att känna för mycket, att känna för lite, att känna just ingenting alls

när livet runt omkring fortsätter som en otaktad vals.

Jag trevar, snavar och och famlar i ett sammelsurium av igår, idag och allt däremellan

och konstaterar att jag tillåtit att varit just bara mig själv, alldeles för sällan.

I ett anti-tillstånd men ändå fullt medveten om nuet jag är,

som det fallna träd i ett buskage av förståelse och “du vet att vi finns här”.

Du ser mig på gatan och tänker att hon ser ju precis ut som förr.

Å jag ler för att jag inte orkar med en massa frågor

bakom min igenbommade mentala järndörr.

Å du, min vän, kan inte se när “det” kommer som från ingenstans

alla tankar, känslor som krampar som en järnklo om hjärtat, som just då inte har en chans.

Du ser kanske bara att jag zoomar ut och förmodligen inte ser och lyssnar på dig.

Men snälla du, ta det inte personligt, för jag gör det jag gör, för att kunna hålla ihop mig.

En dag, min vän, kommer jag kanske kunna förklara bättre om detta anti-tillstånd med dagar som kommer och går,

men tills dess tänker jag inte be om ursäkt

för jag hoppas att du förstår.”

♥♥♥♥♥

TACK för varma ord, mail och omtanke, i tystnad, i livet och på här bloggen.

Det gör skillnad för mig!

KRAM

// Inredningsfrun

 

 

31 thoughts on “Det där med anti-tillståndet!

  1. Hoppas du mår bättre för varje dag som går, har också varit så dålig. Så jag vet hur svart allt kan vara… Styrke kramar till dig ❤️

  2. Det där gick rakt in i hjärtat och du beskriver så bra hur det är och hur man mår! Här sitter jag just nu just hemkommen från jobbet och är rädd , har precis börjat jobba min fulla tid och känner igen känslan i kroppen efter några stressande dagar! Nu gäller det för mej att fatta hur jag tar mej tillbaka till lugnet igen!
    Kram på dej Marika och hoppas du snart är dej själv igen !

  3. Kram på dig. Väldigt bra beskrivit. Jag känner så väl igen detta efter att ha haft flera nära och kära som hamnat där, den första redan 1999 när det snackades inte så mycket om detta.
    Skönt att höra att du mår bättre.
    //D

  4. Vet vad du går igenom, har själv varit där… Ett sår som läker med tiden men som alltid kommer vara väldigt skört å kan fort gå upp, detta måste man lära sig vårda och du är den enda som vet hur just ditt sår läker bäst.
    Men att börja säga nej är ett stort steg i rätt riktning, det gäller bara lära sig det också..
    Många varma styrke kramar till dig

  5. Vet precis, mitt gångna år var likadant. Börjar äntligen hitta tillbaka till lite energi igen och det är underbart! Hoppas du oxå hittar tillbaka snart! Kramar

  6. Så roligt att höra av dig. Har tänkt mycket på dig. Min man har varit där också så jag har upplevt det vid sidan om. Det kommer sakta framåt jag lova dig det.kramar i massor

  7. Fina fina du! Var rädd om dig och ta den tid du behöver för att läka och känna lust och lugn igen, kram Anna

  8. Kjære, kjære fine deg:) så vakkert, nydlig og sårt skrevet❤️ Ta vare på deg sjølv, og takk, takk for at du deler❤️Styrkeklem!

  9. Vilka fina ord för något som är tungt… ❤️
    Livet och verkligheten kom ifatt mig i våras eller rättare sagt jag sprang rakt in och kraschade.. Men är på god väg, har lärt mig oerhört mkt om mig själv senaste halvåret… Tänker varje dag på att sätta mig själv framför allt. Men för en som aldrig tänkt på sig själv först utan hjälpt och stöttat alla andra blir detta nya lite märkligt.. Men jag jobbar på det varje dag.
    Va rädd om dig! Stor kram fina❤️

  10. Å jag som hoppades att frånvaro “bara” berodde på ett kärlekskrankt, avslappnat, lyckligt, nyvunnet samboliv. 😢
    Usch, så ledsen för dig, men kanske just pga av det som kroppens försvar slappnade av och ondskan hittade en spricka i muren och tog sin in hos dig.
    Låt dig vara sjuk, låt dig bli omhändertagen, låt dig vila, låt dig överösas av kärlek från dina nära och kära så kommer din energi tillbaka när du är redo. Tänd ljus, njut av vädret, le när du vill, gråt när du vill och jag hoppas mina styrkekramar hjälper dig på vägen! Krya på dig! 🌸🍀🌞

  11. Fina du. Du är ärlig, modig o stark. Har varit på samma ställe så många gånger, så länge. Jag valde att självmedicinera med alkohol o droger. Katastrof. Mår bättre nu, nykter o ren i 16 månader tack vare terapi o medicin. Så det går att ta sig upp. Det är inte lätt…men det är värt det. All styrka o kärlek till dig.❤️

  12. Vilken underbar liten, stor nyhet du berättade om idag. Jag är så lycklig på dina vägar. Det skall bli helt underbart! Grattis💞

  13. Åh Marika, fina Marika som jag inte känner…Dina ord går rätt in i hjärtat och gör mig ledsen, men jag tror på dig.
    Låt allt få ta sin tid, ingen som kräver förklaring eller något från dig, skönt att höra ifrån dig.
    Man får vara rädd om sin kropp och sitt hjärta, det finns bara en av dig och du är unik.
    Jag hoppas att du snart hittar små saker som får dig att må bättre, du vet innerst inne vad just du mår bra av.
    Här kommer massor av varma styrkekramar på vägen <3

Comments are closed.